﻿<fr>Af de <b>ſenaſte underrättelſerna från Pa=
ris och det öfriga Frankrike</b> framgår, att
det konſervativa partiet i nationalförſamlingen,
ſom i anledning af de närwarande tilldragel=
ſerna tyckes blifwit ängſligt, börjar ſe ſig om
eſter en lösning i monarkiſk riktning af de
ſtridiga frågorna. Mångens blickar äro rigtade
på hertigen af Aumale, ſom lär befinna ſig
någonſtädes i ſödra Frankrike. Äſwen rykten
om bonapartiſtiſka planer äro i omlopp. Re=
publikanerna frukto, att någon af de förra franſka
marſkalkarne, t. ex. Bazaine, ſkall höja det kej=
ſerliga baneret på ett eller annat ſtälle wid
gränſen. — Walen till Paris nya kommunal=
råd egde, ſom bekant är, rum i ſöndags den
26 dennes. Inſurrektionens organer påſtå, att
öfwer trefjerdedelar af de walda kandidaterna
(75 af 92) äro anhängare af centralkomitéen.
Om än denna ſifferuppgift ſkulle wara något
öfwerdrifwen, ſynes det dock wara otwifwel=
aktigt, att upprorspartiet ſegrat wid walen,
troligen till följd af att de fredliga borgarna
afhållit fig från att deltaga i walen på grund
af den rådande paniquen. Bland de walda
finnas näſtan alla de radikala och ſocialiſtiſka
agitatorer, ſom under den ſenaſte tiden ſpelat
en roll i Paris. Den halfgalne Felix Pyat,
ſom i ſin tidning</fr> <aq>Vengeur</aq> <fr>öfweröſer Thiers
med ſkymford, har blifwit wald tre gånger; de
till döden dömda Blanqui och Flourens hafwa
hedrats med dubbelt wal; en annan upprors=
makare, Barlin, är föreſtåndare för den pariſiſka
afdelningen af arbetareföreningen</fr> <aq>Internationale</aq>
<fr>och en af centralkomitéens medlemmar; de öfriga
walda, ſåſom Regnard, Miot, Tirard, Arnaud,
Lefran</fr><aq>ç</aq><fr>ais, Desmarets o. ſ. w. äro mer eller
mindre kända ſocialiſter, ſom wid walen den 8
Februari ſtodo på liſtan på deputerade från
Paris, hwilka ſkulle ſändas till Bordeaux, men
hwilka ej erhöllo tillräckligt antal röſter. Sär=
deles betecknande för de radikala walmännens
ſtämning är den omſtändigheten, att Louis
Blanc fallit igenom. Förmodligen är han för
moderat.</fr>